krax_kraa

KRÅKSÅNGER OCH VERS	2012-02-14
Gammal folkvisa Bonden och kråkan Och bonden han gick uti timmer skog, falu lej i timmerskog där såg han en kråka som att och gol. Falu lej fale lule lullan lej. Och bonden blev rädd och for hem igen, falu lej... aj, aj, den kråkan hon biter mej. Falu lej fale... Men kärringen satt vid sin spinnrock och spann. falu lej... – När såg du en kråka väl bita en man. Falu lej fale... Och bonden han spände sin båge för fot, falu lej... och sköt så den kråkan i hjärterot. Falu lej fale... Så kom där ett bud ifrån biskopens går', falu lej... – Vad blev det av kråkan du sköt igår? Falu lej fale... Jo, kråkan den förde jag hem till mitt hus, falu lej... av talgen så stöpte jag tolv pund ljus. Falu lej fale... Och fjädrarna blev till bolster till säng, falu lej... så att det räckte till piga och dräng. Falu lej fale... Och köttet det saltades neder i kar, falu lej... förutom en surstek som gömdes åt far. Falu lej fale... Av skinnet så sydde de tolv par skor, falu lej... förutom de tofflor som gjordes åt mor. Falu lej fale... Av vingarna gjordes det solafjä'r, falu lej... som flickorna bruka i vackert vä'r. Falu lej fale... Av näbben de reste en kyrkspira upp, falu lej... och huvudet blev till en kyrketornstupp. Falu lej fale... Och halsen den blev till en låtande lur, falu lej... den lät mycket värre än herrgår'ns tjur. Falu lej fale... Och skrovet det blev till ett gångande skepp, falu lej... det största som uppå det havet gick. Falu lej fale... Av gumpen jag gjorde en skräddarsyring, falu lej... den kråkan var nyttig till mången god ting. Falu lej fale... . Så sjung nu den visan vem helst som vill, falu lej... tag inget ifrån men lägg hellre till. Falu lej fale...	Samlade Kråkor Kraxhistorier Zinaidas Dikter Regnkatten

Gossen skulle åka, spände för en kråka. Ingen hade han som körde. Än slank han dit, än slank han dit än slank han ner i diket...

Lilla kråksång När kråkorna klappar takten, till min lilla kråksång, När kråkorna klappar takten, så blir den lagom lång. Men när älgarna klappar takten till min lilla kråksång, När älgarna klappar takten blir den alldeles för lååång. Men när myggorna klappar takten till min lilla kråksång när myggorna klappar takten blir den alldeles för kort

Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade hon som körde. Än slank det hit och Än slank det dit och än slank det ner i diket

Flickan och kråkan (Mikael Wiehe) Jag satt häromdagen och läste min tidning en dag som så många förut Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt som en efter en har ta'tt slut Då såg jag en bild av en flicka med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan Hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror att det inte ska vara för sent Och flickan är liten och hennes hår är så ljust och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart och om en stund är den alldeles död Men flickan hon springer för livet hos en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme för det som är riktigt och sant Hon springer med tindrande ögon Hon springer på taniga ben För hon vet att de'e sant, det som pappa har sagt att finns det liv, är det aldrig för sent Och jag började darra i vånda och nöd Jag skaka' av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mej som jag sett För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn som tror, det finns nån som kan hjälpa mej än som tror, det finns nån som har svar Och jag springer med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fast jag 'gentligen vet att det redan är all'es för sent" "Kråksånger" / "Mikael Wiehe 1977-85

Hur kommer det sig att det flesta Kråkdikter och sånger som jag hittat är så sorgliga för KRÅKAN??? Till exempel det här: DIKT av Egil Möller (?) ( KÄLLA; http://redhog.org/Projects/Literature/Poetry/ ) Den galna räven "Den galna räven, han satt i säven, han såg en kråka, han ville bråka, han slog den kråkan ner, sen var där ingen kråka mer."


Nu ska vi leka HOPPA KRÅKA!!! Material; Tennisboll "Detta är en lek jag minns att vi ofta lekte när jag gick i skolan. Deltagarna ställer upp sig på led framför en vägg. Avståndet till väggen ska vara några meter. Den som står först i ledet (Stina) har en tennisboll som kastas mot väggen. När bollen studsar tillbaka från väggen ska den först studsa en gång i marken. Då hoppar Stina över bollen bredbent utan att nudda den så att personen som står bakom (Kalle) kan fånga upp den. Om Stina lyckades hoppa över bollen springer hon ställer sig sist i ledet och Kalle som fångade bollen ska nu kasta och hoppa. Så fortsätter man på det viset. Lyckas man inte hoppa över bollen eller fånga upp den får man ställa sig med ryggen mot väggen istället. De som kastar bollen får då vara noga med att sikta en bra bit över deras huvuden! Leken fortsätter så här tills alla utom en står med ryggen mot väggen. Om Stina är kvar sist passar hon bollen till den som åkte ut först, Kalle. Kalle ska nu, fortfarande med ryggen mot väggen, studsa bollen mot väggen över huvudet. Om Stina inte lyckas fånga bollen utan att den studsar i marken, är Kalle befriad. Alla får en chans att befria sig mot Stina. De som lyckats befria sig ställer på nytt upp sig på led och börjar en ny omgång." Hittade leken någonstans på nätet och tycker verkligen det är värt att föra denna lek vidare...

Samlade Kråkor

Zinaidas Dikter

Till Regnkatten